Företagets namn                                                                            Verksamhetstid

Tidaholms Bruks Snickerifabrik                                       1870-1934

 

Initiativtagare/ägare

1. Hans Henrik von Essen (1820-1894)                                                1870-1882

2. Tidaholms Bruk AB                                                                          1882-1934

 

Geografiskt läge

Vid Broholm i östra delen av Tidaholm

 

Historia

Till Tidaholms gård hörde en husbehovssåg som låg på holmen i Tidan. Redan på 1860-talet påbörjades snickeriverksamhet i lokaler i anslutning till sågen. När man sedan anskaffade en hyvelmaskin skapades förutsättningar för en förädling av det sågade virket. År 1869 lät Hans von Essen därför bygga en ny snickerifabrik ca en kilometer öster om holmen vid Broholm. Han lät också gräva en kanal från Tidaholms kvarndamm till Broholm med turbin för drift av trähyvleriet. Fabriken stod klar år 1870 och då kunde snickerifabriken bli en självständig enhet. 1871 tillkom en finbladig såg och 1874 hade fabriken en fullständig utrustning. Inledningsvis satsade man på byggnadsinredningar såsom golv, dörr, fönster samt staketarbeten. Man hade även möjlighet att hyvla takspån. Fabriken fick en mycket bra start och den kom att bli länets första industriella snickerifabrik. Man fick många order på inredningar av offentliga byggnader såsom stationshus, biografer, teatrar, lasarett och kyrkor. Fabriken erhöll medaljer vid utställningarna i Göteborg 1871, Jönköping 1878, Philadelphia 1876 och Paris 1878. Man fick äran att tillverka entréportarna till den svenska avdelningen vid utställningen i Philadelphia och klocktornet vid utställningen i Paris.

Under 1870-talet startades även i mindre skala möbeltillverkning. Det började med skol- och trädgårdsmöbler. Fabriken blev Sveriges största leverantör av skolbänkar. Möbeltillverkning kom därefter att växa mer och mer. Den stil som man valde låg mellan ren maskintillverkning och hantverksmässig tillverkning och man knöt an till den rådande nationalromantiska stilen och den kontinentala Jugend-stilen kring sekelskiftet. Målgruppen var ”finare” hem. Man samarbetade även med inredningsarkitekter som Carl Malmsten. Fabriken utvecklade en egen möbelstil kallad Schweizer- eller Fantasimöbeln.

Snickerifabriken kom att bli den del av Tidaholms Bruk som, till skillnad från bilproduktionen, gav vinst. I början av 1920-talet minskade dock efterfrågan radikalt. På julaftonen 1920 fick alla 325 anställda beskedet att de var uppsagda på obestämd tid. Fabriken stängdes och kom inte igång igen förrän 1922. Under resten av 1920-talet förde dock snickerifabriken en tynande tillvaro. Dyrtid och bättre rustade konkurrenter i bl a Tibro gjorde tillvaron svår för fabriken. Möbeltillverkningen upphörde i början av 1930-talet och de kvarvarande snickarna fick ägna sig åt arbeten med bilkarosser de sita åren fram till 1934 då hela bruket lades ned. Flera av de mycket duktiga snickarna valde att starta egna företag.

 

Produkter

Byggnadsinredningar, möbler för finare hem

Fotografier

 

  • Tidaholms Bruks SnickerifabrikTidaholms Bruks Snickerifabrik
  • Annons Falköpings Tidning 1889Annons Falköpings Tidning 1889
  • SnickerifabrikenSnickerifabriken
  • Priskurant 1899Priskurant 1899
  • Kuvert från Tidaholms Bruk 1909Kuvert från Tidaholms Bruk 1909
  • Anställda vid Tidaholms Bruk mars 1907Anställda vid Tidaholms Bruk mars 1907

Anställda

Snickerifabriken sysselsatte många snickare. 1920 var antalet uppe i 325 st. Många var mycket skickliga. När fabriken lades ned var det flera som valde att starta egen tillverkning.

 

Källor

Ernst Kjellgren-Nils Gösta Ekman: Tidaholms Bruk, vagnar och möbler, 1988.

 

Inventerare

Kjell Henrysson